Hallå!
  
ja inte är det den i familjen som ser ut som en barbamamma som har förlorat några överflödiga kilon, näpp det vart snopet värre när hunden ställde sig på vågen och hade tappat 2 kilo !? hmmm....det hade jag ingen aning om, han har ju ätit riktigt bra dom senaste 2 månaderna sen vågen stod på 50,4 kg vid 18 månaders ålder, men idag stannade vågen på 48,3 kg, 20 månader gammal.
  
Nåja, det drar jag inga stora växlar av för han blev klämd och känd på hos vetten och blev bedömd att vara i utmärkt kondition med tanke på sin storlek, hellre åt det magra hållet än för tung, han har ju trots allt en etta på sitt högra framben.
Hos vetten tyckte dom det var typiskt "unghanhundstag" att gå upp och ner i vikt. Och jag kan inte se nån skillnad att han skulle vara tunnare eller mindre musklad nu.
Vi får ta en vägning om en månad igen och se åt vilket håll det bär.
I början på November ska vi ( Anneli, Camilla & jag) till Järvsö och dansa med vargar, spännande!
  
Imorgon är det jobb, sen är det ledigt resten av veckan, härligt! det är lite frostigt nu när man knallar iväg på skogssvängarna så det gäller att hålla tungan rätt i mun så man inte drattar omkull på hala stenar.
Idag fick vi ett hundmöte, vi vek av på en annan stig men hunden eldade upp sig rejält ändå trots att han inte ens såg den andra hunden, men då fick jag ett smärre psykbryt och tog tag i båda kinderna och spände ögonen i honom och väste att nu räcker det......" hum?? ja, men ursäkta mej då" tycktes han tänka...lugna ner dig matte så att du inte får en infarkt eller nåt vetja!
men tänk att några hundra meter senare fick vi ytterligare ett möte med TRE hundar men med ett fast tag i kopplet och med bestämda steg så passerade vi dom utan några större krusiduller......det är väl bäst att man håller sig i skinnet tänkte Aston pastorn så att inte matte får ett anfall igen......;0)
Ett hundmöte till lyckades vi med där vi stannade och pratade....det är jobbigt det att inte få gå fram och hälsa när matte ändå står och svamlar en massa dynga.....men tydligen har matte bestämt sig för att hon ska bestämma....onödigt!
Och han vi stannade och pratade med sa att stora hundar blir ofta som kor ?! men just den här rasen ( berner) är ju väldigt glad och livlig...aha! och vart står det i rasbeskrivningen? Han inledde med att fråga " Har han inte lugnat ner sig än? *asg* själv har han en liten hanhund som skäller som en besatt för han tål inte stora svarta hundar, och en tik av mellanstor modell som står med raggen rest och är inte speciellt imponerad av Astons försök att kasta sig framåt, men tänk att jag fick honom att sitta....även om hela han vibrerar av förväntning så går det faktiskt att tygla honom......så det finns hopp!
och som grädde på moset så mötte vi sen ett par som var ute på stavgång...vi hejade och precis när vi passerar varandra så säger mannen till kvinnan...men vilken glad hund!!!....och då gick han bredvid mig utan minsta antydan till hopp eller studs *asg*....gokillen, han ser nog ut som den blandning av Toker & Glader som han är när han kommer lunkande med tungan käckt på svaj!
  
Som Camilla skrev på sin blogg, det går inte att beskriva honom, han måste upplevas!
  
ha en fortsatt skön vecka! / AC