Hallå!
Helg igen .......nya spår att utforska, spännande!
Idag drog jag iväg vid åttasnåret och la ett spår, mitt livs första, och det var varken kladdigt eller besvärligt   ......... har ju hört en annan variant där en hel toarulle gick åt och det var blod både här och där .......... osökt kom jag genast då att tänka på förra sommaren när huset fick sig en makover ........och den mesta färgen hamnade på mig och inte där den skulle vara, på tak och väggar ........ så oddsen att jag skulle lägga ett blodspår utan att söla var skyhöga i min sinnevärld     
Hade tänkt lägga ett längre spår men hålet i flaskan var för litet så det kleggade igen, så till komihåglistan skall genast tillföras att liten fickkniv skall medföras vid dessa sysslor!
Nu fick jag ta av korken och dutta ut lite vilket gjörde att det kom för mycket varje gång och inte räckte hela vägen, så när blodet tog slut så var det bara att dumpa klöven och gå hem.
4 timmar senare fick Aston gå, spännande att se för nu visste jag precis hur spåret gick och hade lagt 3 vinklar ........ VILKEN KILLE! i princip klockrent hela vägen, han hittade tillbaka ganska snabbt när han var på fel spår, helt utan min hjälp för jag ville se om han kunde lösa det, det är lättare att berömma honom när jag verkligen vet att han är på rätt spår, och idag var han till och med sugen på att bita lite i klöven, det går framåt!
När vi busat lite med klöven och jag lagt den i påsen så bar det av igen, han gick före precis samma väg som jag gått 4 timmar tidigare, och då var det inte på en stig! FASCINERANDE!
I tisdags var vi till Holm där Emma lagt spår, Aston var taggad som tusan och det bar iväg över stock och sten och slyhögar 
   WHOHOOO ....släpp mig, han slänger sig fram utan att nosa på starten men hittar spåret direkt ändå  
         Busar med Emma och klöven efter väl utfört spåruppdrag!
   Åsso har vi den andra ........... lilla farbrorn, lugn, effektiv och noggrann  
   Rådjursklöv var trevligare än en gigantisk älgfot   och här tas det inga försiktiga tag med bara framtänderna, näpp, bäst att grabba tag ordentligt!
   13 månaders dagen har passerat, 43,9 kg är vikten för dagen ........liten blir nog större han oxå så småningom, 3 kg plus på två månader, vi får hoppas att det inte bara är fetma   men med tanke på att han börjat rata frukosten så är nog muskler förhoppningsvis!
   Det blir ingen ståbild av två anledningar, 1) hund som vägrar stå still på befallning 2) han är inte direkt till sin fördel just nu   
Som landet ligger just nu så får han växa till sig till nästa sommar, han är anmäld till specialen men tveksamt om jag ställer honom.
   Bästa vännerna   det slog mig häromdagen vad trivsamt det är på promenaderna nuförtiden, i vintras var det mycket gap och skrik och frustration från min sida och en smula fundering om varför jag drog på mig en hund till ............. nu ÄNTLIGEN har Aston börjat landa i skallen, han sköter sig exemplariskt och går inte igång på alla cylindrar, jag väljer ändå att ha honom kopplad ibland när det är flera hanhundar lösa, roligt att se att han inte bryr sig nämnvärt när någon kommer och gruffar en aning, en av dom yngre hanarna vill gärna komma och mäta sig lite och då känns det skönt att ha kontroll så han inte får oförskyllt skäll om det hettar till.
   Mattes sorglösa damphund!
   tur att han är röntgad lilla farbrorn för den där frambensställningen ser inte helt hälsosam ut!

full rulle i skogen, Lukas inbjuder alltid till jagis så man får överväga terrängen innan dom får rejsa ........... men det går inte att förutse allt, som tur är så är jag inte av orolig natur, händer nåt så händer det och då tar jag tag ni det då, inte ta ut några sorger i förskott!   Tänk vad man kan förändras som människa ändå, och följa med i utvecklingen ......... det finns inte många bilder med mej på när barnen var små, dels för att jag alltid fotade men mest för att jag verkligen inte klarade av att se mej själv på bild ......... och då var jag inte i barbamammaformat ........... nu bryr jag mig inte, att se sanningen i vitögat och acceptera verkligheten gör livet så mycket lättare ......... och så mycket TOKROLIGARE   självutlösare på kameran är en finurlig finess! 
Imorgon bär det av igen, nya spår, nya möjligheter!
 
Angelica, du frågade om jag skämdes över dej, NEJ, det gör jag verkligen inte jag är så stolt och glad för din skull och jag älskar dig ovillkorligt både i med och motgång, Nu blåser nya vindar och du har ett helt liv framför dig med alla möjligheter, Grattis till 7 månader som drogfri, du gör ett fantastiskt jobb med dig själv och jag finns där det vet du!    
Jag har gjort ett medvetet val att bara blogga om allmänna saker, inte för att jag skäms utan kanske mer för att det har varit en jobbig tid, över många år, och det blir som en pysventil att bara skriva om trevliga saker och för en stund få glömma bort det som tynger och trycker ner en.
Men nu går vi en ny tid till mötes och alla mörka moln blåser bort, eller hur!
Ha en skön helg alla! / AnnCatrin