Aston & Lukas

Direktlänk till inlägg 12 november 2013

en sammanfattning av det ofattbara .......12 nov

Av AnnCatrin - 12 november 2013 13:57

Hallå!
Det som inte fick hända har hänt igen ..........en älskad hund får alldeles för tidigt vandra över regnbågsbron, månaden före sin 4 -årsdag ......... det är som att leva i en mardröm där mönstret upprepar sig ........ i samma familj ............. vem kunde någonsin ha drömt om att Kliff inte skulle få bli den första hunden i familjen att fira sin fyraårsdag?

 
Kliff & Tuffa, ingen av dom finns längre, vart f-n finns rättvisan????

Även om inte Kliff var min hund så har han ju funnits nära och har en speciell plats i mitt hjärta   
 
Kliff & Lukas, dom var verkligen som ler och långhalm, så lika varandra i sättet.   

   
                         
bästa vännerna   

         
Så många fina minnen   

Jag som många andra som står maktlösa på sidan om och följer ett förlopp har väldigt lätt för att dra egna slutsatser och blir arg och frustrerad över att veterinärerna inte verkar ha en susning om vad dom håller på med ……….
Med facit i hand så vet dom fortfarande inte vad som var fel med Kliff, men det finns ingen anledning att betvivla att dom gjorde det dom kunde och att förloppet inte hade fått en lyckligare utgång om dom agerat annorlunda.
Jag var med där på lördag …….. Kliff var inte det, han hade redan sagt farväl, han bara låg där, 37 kg, en skugga av sitt forna jag, hur kan en hund som har fått tillbaka gnistan ena dagen bara stänga igen verksamheten morgonen efter?
Kliff har fått olika behandlingar, han är röntgad flera gånger, ultraljudad provtagen för bl.a borrelia och bakterieodlad, hans prover har aldrig genom dessa veckor någonsin påvisat bakterier eller oroväckande värden, inte ens när han hade en kraftig urinvägsinfektion och inflammerade njurar fanns det tillstymmelse till bakterier.
Vid varje veterinärbesök har hans matte ifrågasatt om det inte sitter en tumör någonstans.

När han efter första veckan inte svarade på den höga cortisondosen och dom upptäckte hans njurproblem och att prostatan var i uselt skick var vi nog många som gick i taket,
hur f-n kunde dom missa detta, hans matte hade ju redan veckan före ifrågasatt om han inte behövde antibiotika ??
Nu blev ett bredspectra antibiotika insatt, han svarade ganska omgående på detta trots att veterinären någon dag senare ringde och berättade att det inte fanns några bakterier.
Han fick fortsätta äta sin antibiotika eftersom han trots allt blev piggare.
På morgonen den tredje veckan inför återbesöket så var han helt plötsligt halt och kunde knappt gå.
Sänkan var nere på normalt men förklaringen till hältan kunde vara korsbanden ?
Då var det dags att hetsa upp sig igen, dom kan väl för f-n inte hitta på nya diagnoser varje vecka???
Hem med ordination vila ………
Hältan var bara tillfällig och han fick tillbaka glimten i ögonen och en försiktig suck av lättnad kunde pustas ut av hans familj.

Den 7 november gjorde hans matte ett inlägg på FB “ nu törs vi tro på framtiden igen”

                                 Den 9 november är hans sista dag i livet ……..

Den morgonen ringer hans matte till mej och vill rådfråga, Kliff har kräkts och han är ovillig att resa sig upp, frågan är om det går att avvakta över helgen, det har ju varit upp och ner även tidigare.
Rädslan över att det var ett bakslag på njurarna gjorde att det kändes som ett rätt beslut att åka in.
Jag erbjuder mig att skjutsa och det var inte en pigg hund med matte jag hämtade upp. Det var med stor möda han gick in på kliniken. Han hade gått ner ytterligare ett kilo, trots att han i princip ätit dubbla portioner ( han har ätit bra under hela sjukdomsförloppet )
Framför oss har vi en spillra av en hund, 11 kg i viktförlust på kort tid bådar icke gott.
Nya prover tas, sänkan är något över det normala, övriga prover helt ok, det som är något förhöjt kan man relatera till att han äter cortison. Kliff har 40,3 i feber och hög hjärtrytm,
han ligger med frossbrytningar på golvet, vi lägger en tröja över honom för att han inte ska frysa.
Det finns ingen förklaring till varför han har feber, dom gamla röntgenplåtarna granskas igen, nya tas, det finns inget att se på dom.
Det var en stor trygghet att det var en veterinär som varit med hela tiden som tog emot oss, han var väl medveten om sjukdomsbilden och berättade att dom hade resonerat internt om vad som kan ha drabbat Kliff utan att komma fram till någon rimlig förklaring.
Under tiden vi sitter där så försämras tillståndet, han är i det närmaste medvetslös, det var absolut ingen stressad orolig hund som låg där på golvet.
Veterinären sa som det var att dom vet inte vad som är fel, men sammanlagt med det som hänt och den snabba viktförlusten pekar ju mot en tumör.
Det som drabbade t.ex njurarna var antagligen en bieffekt av något annat, som lekman är det svårt att hänga med i alla medicinska termer men han förklarade ändå på ett sätt som gjorde att det blev logiskt.
Någonting i hans kropp äter all energi och lite till, kroppen går till motattack och immunförsvaret går på högvarv och antikroppar mot “inkräktaren” bildas i blodet , dessa kan i sin tur ställa till problem i njurarnas fina kärl som blir inflammerade.
Vad gör man då?

Det fanns väl i princip tre alternativ, höja cortisonet & sätta in en till kur antibiotika ………svårt på hund som i princip inte är kontaktbar, hög dos cortison då kissar dom en gång i timmen…….mycket! ……..vilket förutsätter att hunden kan stå upp ….

Det andra alternativet var att sätta sig i bilen med en remiss till ett djursjukhus i annan stad som har en magnetkamera …….. Där kan man kanske skönja ett hopp ……. Men nej, han är för sjuk för att transporteras i närmare 40 mil ……. och till vilket pris ? Blir man gladare om man vet av vilken anledning dom dör ifrån oss ? Nej, inte gladare, bara så mycket fattigare. Någonstans måste gränsen dras för hur mycket pengar man kan plöja ner även om man har försäkring.
Man kommer ju osökt att tänka på det förslag som var skickat till rasklubben och som jag inte riktigt minns hur det var formulerat men det var nåt om krav på obduktion, det ter sig än mer orimligt när man sitter där i skarpt läge och redan har betalat x antal tusenlappar och fortfarande får gå hem med ett tomt koppel i handen .......att då lägga närmare 5000 till för att eventuellt få ett svar känns inte relevant.
Kliff har tidigare lämnat blod till tumörprojektet, man blir lite stressad där och då, hur var det nu med det där projektet, vad skulle man göra???
Jag har i efterhand läst på och det står ingenstans som jag kan hitta att ytterligare blod ska lämnas från hund som redan har sitt blod i blodbanken.
Och någon tumör att ta biopsi ifrån fanns inte heller där och då.

Det tredje alternativet fanns väl med redan när vi klev över tröskeln,
att låta det vara nog, och låta honom somna.
En teori som veterinären hade var att det satt en tumör där dom inte kan se den, troligen i hjärnan, detta skulle kunna förklara febern, att något påverkade det som styr temperaturregleringen i hjärnan.
Mitt i allt detta fasansfulla jobbiga så lärde jag mig mycket, veterinärer är också människor, dom gör det dom kan utifrån dom förutsättningar och symtom deras patienter har.
Kliff är verkligen kollad från nos till svans flera gånger med den utrustning som finns till hands på denna klinik, han passade inte in i mallen för en speciell diagnos, han svarade inte på cortisonet som han borde ha gjort, han blev bättre på antibiotika fast han inte hade bakterier ……..
Så med facit i hand så finns det inga som helst tvivel om att det fanns inget att göra, hur surt det än kan kännas att inte ha det svart på vitt vad som var fel. Varje gång det smyger sig in en fundering om att det borde ha gått att göra något så får man plocka fram bilden av den hund på 37 kg som låg där på golvet i feber, frossbrytningar och med ögon som nästan vänt sig i huvudet när hans matte lyfte på ögonlocken.
Jag är glad att jag fick vara med, även om jag naturligtvis inte glädjer mig över utgången, men för Kliff var den stunden det finaste hans familj kunde göra för honom. ……
Det spelar inte längre någon roll vad han dog av, han blir inte mer levande för det.
För familjens skull så hoppas jag att mina rader om vad som hände kan ge ett lugn och dom som vill ifrågasätta vad som möjligtvis inte gjordes en hint om att det är försent för det nu.
/ AC
       
 sov gott, du är innerligt saknad   

 
ANNONS
 
Ingen bild

Petra

12 november 2013 19:51

Beklagar jag lider verkligen med er.Har själv mist mina 2 Bernerhanar alldeles för tidigt.Ekoxens Wincent blev precis 5 år ,lungcancer med väldigt fort förloppp och Eklövens Angus 3 år i lymfkörtelcancer.Dom är den underbaraste hundras man kan ha de är precis som en familjemedlem och.Vill egentligen inte ha ngn annan hundras men just nu vågar vi inte skaffa en Berner till det går inte att beskriva den enorma saknad och förtvivlan man känner när de går bort.Kände bara att jag ville berätta att ni inte är ensamma i att mista dem alldeles för tidig men det är så orättvist.Lycka till i fortsättningen.
Petra i Simrishamn

 
Camilla

Camilla

12 november 2013 21:05

Tack, från botten av mitt hjärta.

http://tuffa.bloggplatsen.se

 
Ingen bild

Johanna

12 november 2013 21:21

<3 ❤

 
Marita

Marita

12 november 2013 21:51

<3 så ledsen jag blir när jag läser detta! Jag känner med er med hela kroppen! Det är för tidigt att gå bort innan fyllda 4 år. Vi har också tvingats ta bort älskade familjemedlemmar alldeles för tidigt och det smärtar en djupt inne i hjärtat och smärtan går inte över för när jag läser detta så kommer den fram och jag sitter här med tårarna rinnande och bara önskar er en chans till! Tröstekramar Marita <3

http://www.bernersennen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av AnnCatrin - 26 februari 2014 22:23

jag förnyar mig och byter blogg!häng med till den nya!  http://acufoto.wordpress.com ...

Av AnnCatrin - 20 februari 2014 14:00


Hallå!   Ytterligare ett år av galenskaper att lägga till handlingarna och jag bara kräver att han blir lika gammal som sin mor, dvs 12 år .........så vi har många år kvar av stolleprov!Tur att jag väljer själv vart jag lägger fokus ........... kunde...

Av AnnCatrin - 7 februari 2014 22:30


Hallå!Hur kan man bli valpsugen så här hux flux när man ingen valp ska ha???Vilken tur att man kan få sig en dos valpmys i en annan kommun så att man klarar sig ett tag ........... för dom är ju inte valpar för evigt .......... som på beställning bli...

Av AnnCatrin - 30 januari 2014 20:41


Hallå!Jajamän, nu har vi stökat undan januari,även om jag känner mig lite missnöjd med vädret så är det bara att gilla läget ........ det är då tusan vad solen håller sig borta ........ men då borde vi ha tillgodo när sommaren kommer tycker jag!Men t...

Av AnnCatrin - 19 januari 2014 08:13


Godmorgon!Uppe med tuppen ........ja allt är ju relativt, men att kliva upp 7.30 är i allafall tidigt i min sinnevärld .......... men så får det bli när man ska jobba, hundarna måste få mat och vila magen efter det, sen kan vi promma innan jag åker p...


mattes funderingar och duracellens ystra krumsprång i vardagslivet ......och så kom lilla fisen .......duracellens raka motsats ......som en liten snusförnuftig farbror ♥

Senaste inläggen

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< November 2013 >>>

Kategorier

Besöksstatistik

Tidigare år

Länkar

Arkiv

Sök i bloggen

översätt bloggen

RSS

Följ bloggen

Följ Aston & Lukas med Blogkeen
Följ Aston & Lukas med Bloglovin'

Facebook

         
                               

   








 

                       

 

           

                                                 

                                                         

                                                         


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se