Aston & Lukas

Alla inlägg under november 2013

Av AnnCatrin - 30 november 2013 08:45

Hallå & trevlig advent på er!!
Fick ett bryskt uppvaknande här på morgonkvisten, Aston Martin tyckte han skulle skoja till det lite och kom på hans mindre smidiga sätt uppflygande i sängen .......tätt följd av liten farbror som inte alls tycker att Aston ska rumstrera om på hans domäner .......som att vakna till att en elefanthjord stormar in, A`phu!
Anledning till denna cirkus var att han behövde göra nr 2 ........ja inte vet jag, men jag skulle då inte kunna studsa runt på detta vis om jag var nödig!   
Men nu är ordningen återställd, om än i fel ordning, det brukar vara frulle först och toa sen.

 
Vad var det som hände igårkväll undrar många ????? hur kunde den där falsksjungande svärmorsdrömmen gå till final i idol????? 
Jag brukar bara titta på idol med ett halvt öga, men denna säsong har jag faktiskt haft en favorit, och jag som många andra tokiga medelålders kärringar har gått bananas och helt tappat huvudet över denna vackra uppenbarelse Kevin Walker ........för det är väl så ni ser på det ni som vet ???
Jag tror helt ärligt att folk blir förvirrade av hans personlighet, kan någon verkligen vara så ödmjuk och trevlig vecka efter vecka, vad är det för fel på karln??
I dagens samhälle är vi inte vana vid människor som inte tar för sig eller som till varje pris skall sätta sig själv i första rummet .......... vi lever i statusuppdateringarnas gyllene era, där vi vet vad alla gör, vart dom åker, vad dom äter, vad dom retar sig på ......... då kan väl inte nån bara stå där fredag efter fredag och bara se så glad, lycklig och tacksam ut ????
Och det är väl där förvirringen kommer in för dom som inte förstår .........det är inte utsidan som tagit Kevin till final ........det är faktiskt insidan, och om man för en stund stannar upp och tänker efter så har han ju faktiskt blivit uttagen av juryn .........och han kan sjunga, annars skulle han inte vara där han är, sen att han inte alltid får till det i direktsändning är en annan femma.
När han nu begåvats med denna fantastiska personlighet som går rakt in i hjärtat på folk så betyder nog det att han är här för att lära oss något .......... att bromsa bandet, stanna upp en stund för eftertanke och åtminstone hitta en positiv sak att fokusera på.
För visst är det väl så, att gemene man kan dela statusuppdateringar & tidningsartiklar om mobbing och uppröra sig med det grövsta vad hemskt det är ........ och i nästa andetag spy galla över Kevin som verkligen inte gjort något eller någon förnär, som utanför sin egen kontroll blir lyft framåt av en stor del av svenska folket bara för att han berör ........ jag tror faktiskt vi behöver honom för att förstå hur livet kan vara !
Aldrig någonsin har någon i idols historia fått så mycket kritik under programmets gång, för att inte tala om alla skriverier om hurvida han ska satsa på fotbollen istället och om hur han blivit särbehandlad ........men HALLÅ!  Då är helt plötsligt allt som står i nätblaskan sant ...... 
Tänk att en person kan provocera så många bara genom att vara trevlig och ödmjuk. det säger väl en hel del om vart mänskligheten är på väg eller??
Alla deltagare i idol har förtjänat sin plats ........hur många minns vi när lamporna har slocknat?
Många av oss som bor här i Sundsvall ser en varm glad kille och en förebild som inspirierar små barn på deras knatteträningar, som kan ge ett hopp om att man kan få göra det man brinner för ....... och man måste inte alltid välja .......har man möjlighet att få göra flera saker varför tveka ??
Är det inte bara så typiskt svenskt att reta upp sig på någon som verkar så j-vla präktig ???
Att kasta ut nåt dräpande på sin status bara för att tala om att " bara så att ni vet ni som inget fattar, typ "
Jag har köpt hela konceptet Kevin Walker, utan knussel, jag tycker att han är en fantastisk människa och en god förebild för både stora och små, han är en bra ambassadör för vår stad, vi har en annan kändis här i stan som säkert är jätteduktig på det han gör ........men om han berör mej? ....nja, kan man inte ge en intervju om inte allt smink sitter som en smäck och topparna inte är tillräckligt rosa då blir det för mej ganska plastigt, men han har sina fans och jag skulle inte drömma om att tala om för dom vad dom ska tycka och känna.

Idag ska jag jobba på mitt "andra ställe" en gruppbostad i en annan del av Granloholm, vi har börjat med avancerad schemaplanering vilket innebär att vi kan lägga arbetspass på andra ställen än vårt eget.
Jag har fått till så löjligt bra schema så det är inte klokt!
jag har i princip varit ledig i tre veckor, har gjort nåt pass på helgen, förutom förra helgen då jag var helt ledig och styrde kosan mot STHLM för avelskonferens.
Mycket lärorikt även om det blev lite korvstoppning, men det var många olika föreläsare och ingen höll på längre än en timme så det funkade faktiskt hyfsat att sitta och lyssna i två hela dagar.

Lukas klobrott läker sakta tycker jag, men om man googlar så verkar det inte vara gjort i en handvändning att få det att läka, han får ha bandage på natten så att han inte ska slicka, på dagarna går det bra, jag har blivit en hejare på snygga bandage måste jag få skryta om faktiskt!

Nä, nu är det dags för prommis innan jag ska dra iväg!

PS ........ tänk vad många fler glada människor man skulle se om man vände vissa upp och ner så att mungiporna kom åt rätt håll ..........   

Ha det som ni vill ha det! / AC


ANNONS
Av AnnCatrin - 20 november 2013 11:15

Hallå!
Mitt förra inlägg hade rekordmånga läsare, 305 unika besökare på en dag .......det hade väl kanske i ett annat sammanhang varit smickrande men jag hade gett nästan vad som helst för att orsaken till många besökare varit en annan. 
Det är fortfarande helt ofattbart det som hände, i mitten på september var det jag som var fundersam hurvida det stod till med Astons hälsa, det fanns ju inte på kartan då att Kliff skulle vara jättesjuk nån månad senare........usch vad fort det kan gå   
Det blev lite jobbigt idag när jag var till veterinären med Lukas och han fick lugnande, tårarna kom när han låg där på bordet, man vet aldrig när man hamnar där igen för ett sista farväl.

Han har hållit på och slickat sig på en baktass lite till och från, jag har kollat men inte sett nåt, tänkte att det kanske var svamp så igår kom jag till skott och skulle klippa rent, jag blev helt chockad när ena klon var helt klyvd på längden ??!!
Eftersom han uppenbarligen haft en spricka i klon ett tag så har det blivit in infektion i pulpan det är väl därför som klon delade sig så markant när pulpan svällde.
Men nu är klon bortdragen och antibiotika insatt, lite oturlig timing eftersom jag är bortrest i helgen, men har nu löst detta genom att kalla in "hemtjänsten" för såromläggning i helgen   

 
I relation till det som hänt med Kliff känns inte detta som ett stort problem, jag känner glädje och tacksamhet över att ha en tass att lägga om   
Ett annat "problem" som känns ganska futtigt just nu är Lukas vikt, men nu är han satt på diet, det var bara att kasta in handduken och köpa ett diet foder.
   
Noga uppmätt i burkar, inte på nån höft här inte, Astons mat i skålen, han funkar klockrent på färskfoder och håller sin vikt.
som tur är så verkar Lukas ha lika lätt för att gå ner i vikt som han har att gå upp så på sträng diet har han gått ner 1,9 kg på mindre än 14 dagar, han började "banta" på en onsdag vilket blir två veckor idag, men jag vägde honom i måndags.
Lukas är ingen stor kille så jag gissar att han ska ligga på runt 47 kg, han var nästan uppe på 52 kg som mest vilket innebär 5 kg för mycket.
Men det är väl så här livet är , små och stora prövningar om vart annat, och man får lära sig nya saker vart efter annat, nu har jag för första gången i mitt liv fått banta en hund, och ett klobrott var oxå en ny erfarenhet.
Eftersom jag aldrig bantat någon hund förut så har jag ingen egen erfarenhet av dietfoder, har bara hört andras versioner om vrålhungriga matstjälande hundar när dom gått på sådan mat, på så vis kan jag rekomendera detta foder, ganska stor mängd mat och han verkar nöjd och mätt.

Det här ska jag göra i helgen:

Program för Svenska Sennenhundklubbens Avelskonferens den 23-24 november 2013

Moderator: Berndt Klingeborn

Lördag den 23 november
08.30-10.00            Registrering och kaffe
10.00-11.00            Uppföljning av avelsindex för HD och ED hos Berner Sennenhund
                                Sofia Malm
11.00-11.15            Paus
11.15-12.00            Hälsoregistrets information om Sennenhundar
            
                    Jane och Lars Ankarbäck      
12.00-13.00            Lunch
13.00-14.00            Agrias Rasprofil för Berner Sennenhund     
            
                    Berndt Klingeborn
14.00-14.30            Uppföljning av RAS för Berner Sennenhund
            
                    Berndt Klingeborn
14.30-15.00            Kaffepaus
15.00-16.00            Tumörprojektet hos Berner Sennenhund och Flatcoated retriever
                               Malin Melin
16.00-16.15            Paus
16.15-17.15           Tumörer hos Berner Sennenhund: diagnostik och behandling 
                               Henrik Von Euler
19.00  Gemensam middag

Söndag den 24 november 
08.30-09.15            Beteende- och personlighetsbeskrivning för hund som avelsverktyg
                               Daniel Svensson
09.15-09.45            MH-kommittén
            
                   Beth-Lis Raghall
09.45-10.15            Kaffepaus
10.15-10.45            Arbetsprovskommittén
            
                   Marianne Olofsson
10.45-11.00            En ny gentest för histiocytärt sarkom
            
                   Berndt Klingeborn
11.00-12.00            Berner-Garde Foundation: 
                               Världens största Hälsoregister för Berner Sennenhundar
            
                   Lisbeth Plant
12.00-13.00            Lunch
13.00-14.00            Epilepsi hos hund
            
                    Cecilia Rhodin
14.00-14.45            Utveckling och användning av gentester
            
                    Tomas Bergström
14.45-15.30            Kaffepaus samt avslutning av konferensen

 
Skönt att få åka iväg, bo på hotell och träffa lite trevligt folk!
Lämnar med varm hand över tassvården till hussen och min mor, teamwork fixar detta galant!
ha det bäst / AC

ANNONS
Av AnnCatrin - 12 november 2013 13:57

Hallå!
Det som inte fick hända har hänt igen ..........en älskad hund får alldeles för tidigt vandra över regnbågsbron, månaden före sin 4 -årsdag ......... det är som att leva i en mardröm där mönstret upprepar sig ........ i samma familj ............. vem kunde någonsin ha drömt om att Kliff inte skulle få bli den första hunden i familjen att fira sin fyraårsdag?

 
Kliff & Tuffa, ingen av dom finns längre, vart f-n finns rättvisan????

Även om inte Kliff var min hund så har han ju funnits nära och har en speciell plats i mitt hjärta   
 
Kliff & Lukas, dom var verkligen som ler och långhalm, så lika varandra i sättet.   

   
                         
bästa vännerna   

         
Så många fina minnen   

Jag som många andra som står maktlösa på sidan om och följer ett förlopp har väldigt lätt för att dra egna slutsatser och blir arg och frustrerad över att veterinärerna inte verkar ha en susning om vad dom håller på med ……….
Med facit i hand så vet dom fortfarande inte vad som var fel med Kliff, men det finns ingen anledning att betvivla att dom gjorde det dom kunde och att förloppet inte hade fått en lyckligare utgång om dom agerat annorlunda.
Jag var med där på lördag …….. Kliff var inte det, han hade redan sagt farväl, han bara låg där, 37 kg, en skugga av sitt forna jag, hur kan en hund som har fått tillbaka gnistan ena dagen bara stänga igen verksamheten morgonen efter?
Kliff har fått olika behandlingar, han är röntgad flera gånger, ultraljudad provtagen för bl.a borrelia och bakterieodlad, hans prover har aldrig genom dessa veckor någonsin påvisat bakterier eller oroväckande värden, inte ens när han hade en kraftig urinvägsinfektion och inflammerade njurar fanns det tillstymmelse till bakterier.
Vid varje veterinärbesök har hans matte ifrågasatt om det inte sitter en tumör någonstans.

När han efter första veckan inte svarade på den höga cortisondosen och dom upptäckte hans njurproblem och att prostatan var i uselt skick var vi nog många som gick i taket,
hur f-n kunde dom missa detta, hans matte hade ju redan veckan före ifrågasatt om han inte behövde antibiotika ??
Nu blev ett bredspectra antibiotika insatt, han svarade ganska omgående på detta trots att veterinären någon dag senare ringde och berättade att det inte fanns några bakterier.
Han fick fortsätta äta sin antibiotika eftersom han trots allt blev piggare.
På morgonen den tredje veckan inför återbesöket så var han helt plötsligt halt och kunde knappt gå.
Sänkan var nere på normalt men förklaringen till hältan kunde vara korsbanden ?
Då var det dags att hetsa upp sig igen, dom kan väl för f-n inte hitta på nya diagnoser varje vecka???
Hem med ordination vila ………
Hältan var bara tillfällig och han fick tillbaka glimten i ögonen och en försiktig suck av lättnad kunde pustas ut av hans familj.

Den 7 november gjorde hans matte ett inlägg på FB “ nu törs vi tro på framtiden igen”

                                 Den 9 november är hans sista dag i livet ……..

Den morgonen ringer hans matte till mej och vill rådfråga, Kliff har kräkts och han är ovillig att resa sig upp, frågan är om det går att avvakta över helgen, det har ju varit upp och ner även tidigare.
Rädslan över att det var ett bakslag på njurarna gjorde att det kändes som ett rätt beslut att åka in.
Jag erbjuder mig att skjutsa och det var inte en pigg hund med matte jag hämtade upp. Det var med stor möda han gick in på kliniken. Han hade gått ner ytterligare ett kilo, trots att han i princip ätit dubbla portioner ( han har ätit bra under hela sjukdomsförloppet )
Framför oss har vi en spillra av en hund, 11 kg i viktförlust på kort tid bådar icke gott.
Nya prover tas, sänkan är något över det normala, övriga prover helt ok, det som är något förhöjt kan man relatera till att han äter cortison. Kliff har 40,3 i feber och hög hjärtrytm,
han ligger med frossbrytningar på golvet, vi lägger en tröja över honom för att han inte ska frysa.
Det finns ingen förklaring till varför han har feber, dom gamla röntgenplåtarna granskas igen, nya tas, det finns inget att se på dom.
Det var en stor trygghet att det var en veterinär som varit med hela tiden som tog emot oss, han var väl medveten om sjukdomsbilden och berättade att dom hade resonerat internt om vad som kan ha drabbat Kliff utan att komma fram till någon rimlig förklaring.
Under tiden vi sitter där så försämras tillståndet, han är i det närmaste medvetslös, det var absolut ingen stressad orolig hund som låg där på golvet.
Veterinären sa som det var att dom vet inte vad som är fel, men sammanlagt med det som hänt och den snabba viktförlusten pekar ju mot en tumör.
Det som drabbade t.ex njurarna var antagligen en bieffekt av något annat, som lekman är det svårt att hänga med i alla medicinska termer men han förklarade ändå på ett sätt som gjorde att det blev logiskt.
Någonting i hans kropp äter all energi och lite till, kroppen går till motattack och immunförsvaret går på högvarv och antikroppar mot “inkräktaren” bildas i blodet , dessa kan i sin tur ställa till problem i njurarnas fina kärl som blir inflammerade.
Vad gör man då?

Det fanns väl i princip tre alternativ, höja cortisonet & sätta in en till kur antibiotika ………svårt på hund som i princip inte är kontaktbar, hög dos cortison då kissar dom en gång i timmen…….mycket! ……..vilket förutsätter att hunden kan stå upp ….

Det andra alternativet var att sätta sig i bilen med en remiss till ett djursjukhus i annan stad som har en magnetkamera …….. Där kan man kanske skönja ett hopp ……. Men nej, han är för sjuk för att transporteras i närmare 40 mil ……. och till vilket pris ? Blir man gladare om man vet av vilken anledning dom dör ifrån oss ? Nej, inte gladare, bara så mycket fattigare. Någonstans måste gränsen dras för hur mycket pengar man kan plöja ner även om man har försäkring.
Man kommer ju osökt att tänka på det förslag som var skickat till rasklubben och som jag inte riktigt minns hur det var formulerat men det var nåt om krav på obduktion, det ter sig än mer orimligt när man sitter där i skarpt läge och redan har betalat x antal tusenlappar och fortfarande får gå hem med ett tomt koppel i handen .......att då lägga närmare 5000 till för att eventuellt få ett svar känns inte relevant.
Kliff har tidigare lämnat blod till tumörprojektet, man blir lite stressad där och då, hur var det nu med det där projektet, vad skulle man göra???
Jag har i efterhand läst på och det står ingenstans som jag kan hitta att ytterligare blod ska lämnas från hund som redan har sitt blod i blodbanken.
Och någon tumör att ta biopsi ifrån fanns inte heller där och då.

Det tredje alternativet fanns väl med redan när vi klev över tröskeln,
att låta det vara nog, och låta honom somna.
En teori som veterinären hade var att det satt en tumör där dom inte kan se den, troligen i hjärnan, detta skulle kunna förklara febern, att något påverkade det som styr temperaturregleringen i hjärnan.
Mitt i allt detta fasansfulla jobbiga så lärde jag mig mycket, veterinärer är också människor, dom gör det dom kan utifrån dom förutsättningar och symtom deras patienter har.
Kliff är verkligen kollad från nos till svans flera gånger med den utrustning som finns till hands på denna klinik, han passade inte in i mallen för en speciell diagnos, han svarade inte på cortisonet som han borde ha gjort, han blev bättre på antibiotika fast han inte hade bakterier ……..
Så med facit i hand så finns det inga som helst tvivel om att det fanns inget att göra, hur surt det än kan kännas att inte ha det svart på vitt vad som var fel. Varje gång det smyger sig in en fundering om att det borde ha gått att göra något så får man plocka fram bilden av den hund på 37 kg som låg där på golvet i feber, frossbrytningar och med ögon som nästan vänt sig i huvudet när hans matte lyfte på ögonlocken.
Jag är glad att jag fick vara med, även om jag naturligtvis inte glädjer mig över utgången, men för Kliff var den stunden det finaste hans familj kunde göra för honom. ……
Det spelar inte längre någon roll vad han dog av, han blir inte mer levande för det.
För familjens skull så hoppas jag att mina rader om vad som hände kan ge ett lugn och dom som vill ifrågasätta vad som möjligtvis inte gjordes en hint om att det är försent för det nu.
/ AC
       
 sov gott, du är innerligt saknad   

Av AnnCatrin - 3 november 2013 07:28

Hallå & godmorgon!
Kliva upp klockan sju en söndagmorgon är väl helt onödigt?? jag ska iofs jobba men arbetsdagen börjar 11.45 så nån timme till hade väl inte skadat?
Men är man vaken så är man och det är ju svårt att tvångsligga kvar på kudden när man är klarvaken så till hundarnas stora lycka blev det tidig frukost även på helgen!
Dom är helt lyriska över den nya maten, jag får ta tillbaka med råge det jag skrev i förra inlägget att Lukas nog inte har gått upp i vikt   han drog iväg 2,1 kg på en månad, INTE BRA!
Den lilla köttbullen hade väl nåt extra kilo redan innan och har jag aldrig haft nån fet hund förut så tänker jag inte ha det nu heller!
Jag hade ju min lilla misstanke att det blev lite för kraftigt för Lukas så jag beställde en annan sort som skulle passa hundar som har lätt att gå upp i vikt och med vägning av maten så gick han ner ett kilo på 14 dagar, jag drygade ut med rivna morötter för att han skulle känna sig mätt, nu var väl inte det den bästa idén enligt Ingela på veterinärmottagningen då morötter innehåller mycket socker och kolhydrater, men han gick ju ner i vikt iallafall!
Så nu skippar vi morötterna, fortsätter att väga maten, har ökat lite i mångd, han behöver inte hetsbanta, till slut hittar jag väl rätt vart han ska ligga i daglig giva.
Det är svårt med två hundar som är så olika!
Ökat motionen har vi oxå gjort, jag brukar ju alltid gå en ordentlig långsväng per dag men denna sommar har vi kommit av oss, det har varit varmt, men nu så har vi kommit in i gamla vanor igen!
 
Vi har en bra runda i vår skog som är en mil lång, den går vi några gånger per vecka ........sen kan man söka sig till andra skogar ........och gå fel .................INTE BRA!
 
Hur svårt kan det vara på stigar som är uppmärkta? följ dom röda "pluttarna" !
            
En fin dag fick vi, om än onödigt lång när vi skulle gå "Svarttjärnsrundan" runt södra berget, parkerade bilen vid SOK stugan i Sidsjö, 15 kilometer skulle det vara, började inse att vi var en bit bort när man kunde skåda Klampenborg mellan tallarna, sen att vi gick fel bakom masterna på södra och helt plötsligt följde orange led var ju sjukt OBRA i sig ............... vi gick och vi gick och vi gick ................ helt plötsligt dök det upp en man med hund i cykel mitt i skogen, VILKEN LYCKA!
" HEJ!!!, hörru vi har varit ute och gått i över fem timmar och har kommit lite på sne´, kan du säga var vi e´ ?? "   jodå, fortsätt framåt så kommer du till SOK stugan så småningom, just nu är du uppe på Fågelberget!
Bara att vandra vidare med andra ord, det var ju några timmar sen vi vandrade över Fågelberget på väg åt andra hållet och upp på detta berg skulle vi inte igen om vi gått rätt!
En timme senare och helt slut var vi vid bilen igen, mörkret hade lagt sig, sista biten fick jag använda ficklampan på mobilen för att se vart jag satte fötterna.
 
Pojkarna såg lite förvånade ut när matte utbrister " nu vill jag bara grina" när vi trampade på över stock och sten, det hade ju underlättat en aning med plana stigar men ICKE! stenigt, lerigt och rötter  kors och tvärs gjorde att " Kottens" uttryck kom väl till pass, inga ord som jag annars slänger mig med men denna dag passade dom fint till min sinnesstämning!
Rent spontant hemma i soffhörnet så tänkte jag "ALDRIG MER" säger någon FÅGELBERGET så spyr jag! .............men nu några dagar senare är jag lite nyfiken på vart det gick fel, så vi måste nog kolla det!
Fast man behöver ju inte gå hela rundan, går vi tillbaka i "fel spår" så kommer vi upp på berget och kan ta rätt led ner ........hoppas jag!

Vi har träffat Lego några gånger för promenad!
            
       
Vi var till Deltat, vi kom inte över gallerbron denna gång heller för nu var det Lego som inte ville, mina hundar fick jag med mig ut på bron men han vägrade   så det får väl bli tredje gången gillt då!
Kul att ha sällskap ibland men jag går lika gärna själv, med en bra ljudbok i ena örat så kan jag gå hur långt som helst! ( eller nästan iallafall )
 
farmors små gryn har fyllt sex månader!
och Santoz har vi hälsat på igen, denna gång följde Diva med.
       
När han fick kläm på vad den där levande hårbollen var för nåt så var hon ju riktigt trevlig!






Och den där busbullen är ju oxå okej .......fast lite läskig!
       
Han kommer nog att bli större än sin far, och det är ju ingen nackdel ! Tänk att liten farbror som är tre äpplen hög kunde göra så fina barn!
Så orättvist att inte alla finns i livet, dom var ju faktiskt sju från början men två var ju döda vid födseln.
En del av mig tänker "aldrig mer" nån hund i avel .........och en annan del tänker att det här vill vi göra om för att se att det kan gå bättre,  för han gör fina trevliga barn den lilla farbrorn!
   

Fotouppdrag har jag haft oxå!

Det var matte Rosa som ville ha fina Chippen 9 år förevigad, och det blir ju finare bilder om man inte tar dom EFTER en promenad, tungan brukar vara så lång då!

   
Förhoppningsvis så kan jag lära mig att redigera så att jag får färgerna som jag vill ha det .......... har iallafall kommit en bit på väg vad det gäller att fota helt manuellt.

  
Det är ju bara så enkelt att om kameran är rätt inställd från början så behöver man knappt pilla nåt alls med bilderna ........tänk att det skulle ta sån tid att ta in!

 
 
Har lekt lite i photoshop, det är väl så man lär sig   


    
Nåja, jag har väl kanske nån stund över denna månad att klura på både det ena och det andra!
Det ser ganska bra ut, har sökt vikare för passet på tisdag, man kan ju inte jobba ihjäl sig!   

             
favorit i repris! härligt Angelica att du är på rätt spår igen   

Nu har hundmagarna vilat så nu ska vi gå en runda innan jag åker och jobbar, ha en skön söndag!! / AC


mattes funderingar och duracellens ystra krumsprång i vardagslivet ......och så kom lilla fisen .......duracellens raka motsats ......som en liten snusförnuftig farbror ♥

Senaste inläggen

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< November 2013 >>>

Kategorier

Besöksstatistik

Tidigare år

Länkar

Arkiv

Sök i bloggen

översätt bloggen

RSS

Följ bloggen

Följ Aston & Lukas med Blogkeen
Följ Aston & Lukas med Bloglovin'

Facebook

         
                               

   








 

                       

 

           

                                                 

                                                         

                                                         


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se