Hallå & trevlig advent på er!!
Fick ett bryskt uppvaknande här på morgonkvisten, Aston Martin tyckte han skulle skoja till det lite och kom på hans mindre smidiga sätt uppflygande i sängen .......tätt följd av liten farbror som inte alls tycker att Aston ska rumstrera om på hans domäner .......som att vakna till att en elefanthjord stormar in, A`phu!
Anledning till denna cirkus var att han behövde göra nr 2 ........ja inte vet jag, men jag skulle då inte kunna studsa runt på detta vis om jag var nödig!   
Men nu är ordningen återställd, om än i fel ordning, det brukar vara frulle först och toa sen.

 
Vad var det som hände igårkväll undrar många ????? hur kunde den där falsksjungande svärmorsdrömmen gå till final i idol????? 
Jag brukar bara titta på idol med ett halvt öga, men denna säsong har jag faktiskt haft en favorit, och jag som många andra tokiga medelålders kärringar har gått bananas och helt tappat huvudet över denna vackra uppenbarelse Kevin Walker ........för det är väl så ni ser på det ni som vet ???
Jag tror helt ärligt att folk blir förvirrade av hans personlighet, kan någon verkligen vara så ödmjuk och trevlig vecka efter vecka, vad är det för fel på karln??
I dagens samhälle är vi inte vana vid människor som inte tar för sig eller som till varje pris skall sätta sig själv i första rummet .......... vi lever i statusuppdateringarnas gyllene era, där vi vet vad alla gör, vart dom åker, vad dom äter, vad dom retar sig på ......... då kan väl inte nån bara stå där fredag efter fredag och bara se så glad, lycklig och tacksam ut ????
Och det är väl där förvirringen kommer in för dom som inte förstår .........det är inte utsidan som tagit Kevin till final ........det är faktiskt insidan, och om man för en stund stannar upp och tänker efter så har han ju faktiskt blivit uttagen av juryn .........och han kan sjunga, annars skulle han inte vara där han är, sen att han inte alltid får till det i direktsändning är en annan femma.
När han nu begåvats med denna fantastiska personlighet som går rakt in i hjärtat på folk så betyder nog det att han är här för att lära oss något .......... att bromsa bandet, stanna upp en stund för eftertanke och åtminstone hitta en positiv sak att fokusera på.
För visst är det väl så, att gemene man kan dela statusuppdateringar & tidningsartiklar om mobbing och uppröra sig med det grövsta vad hemskt det är ........ och i nästa andetag spy galla över Kevin som verkligen inte gjort något eller någon förnär, som utanför sin egen kontroll blir lyft framåt av en stor del av svenska folket bara för att han berör ........ jag tror faktiskt vi behöver honom för att förstå hur livet kan vara !
Aldrig någonsin har någon i idols historia fått så mycket kritik under programmets gång, för att inte tala om alla skriverier om hurvida han ska satsa på fotbollen istället och om hur han blivit särbehandlad ........men HALLÅ!  Då är helt plötsligt allt som står i nätblaskan sant ...... 
Tänk att en person kan provocera så många bara genom att vara trevlig och ödmjuk. det säger väl en hel del om vart mänskligheten är på väg eller??
Alla deltagare i idol har förtjänat sin plats ........hur många minns vi när lamporna har slocknat?
Många av oss som bor här i Sundsvall ser en varm glad kille och en förebild som inspirierar små barn på deras knatteträningar, som kan ge ett hopp om att man kan få göra det man brinner för ....... och man måste inte alltid välja .......har man möjlighet att få göra flera saker varför tveka ??
Är det inte bara så typiskt svenskt att reta upp sig på någon som verkar så j-vla präktig ???
Att kasta ut nåt dräpande på sin status bara för att tala om att " bara så att ni vet ni som inget fattar, typ "
Jag har köpt hela konceptet Kevin Walker, utan knussel, jag tycker att han är en fantastisk människa och en god förebild för både stora och små, han är en bra ambassadör för vår stad, vi har en annan kändis här i stan som säkert är jätteduktig på det han gör ........men om han berör mej? ....nja, kan man inte ge en intervju om inte allt smink sitter som en smäck och topparna inte är tillräckligt rosa då blir det för mej ganska plastigt, men han har sina fans och jag skulle inte drömma om att tala om för dom vad dom ska tycka och känna.

Idag ska jag jobba på mitt "andra ställe" en gruppbostad i en annan del av Granloholm, vi har börjat med avancerad schemaplanering vilket innebär att vi kan lägga arbetspass på andra ställen än vårt eget.
Jag har fått till så löjligt bra schema så det är inte klokt!
jag har i princip varit ledig i tre veckor, har gjort nåt pass på helgen, förutom förra helgen då jag var helt ledig och styrde kosan mot STHLM för avelskonferens.
Mycket lärorikt även om det blev lite korvstoppning, men det var många olika föreläsare och ingen höll på längre än en timme så det funkade faktiskt hyfsat att sitta och lyssna i två hela dagar.

Lukas klobrott läker sakta tycker jag, men om man googlar så verkar det inte vara gjort i en handvändning att få det att läka, han får ha bandage på natten så att han inte ska slicka, på dagarna går det bra, jag har blivit en hejare på snygga bandage måste jag få skryta om faktiskt!

Nä, nu är det dags för prommis innan jag ska dra iväg!

PS ........ tänk vad många fler glada människor man skulle se om man vände vissa upp och ner så att mungiporna kom åt rätt håll ..........   

Ha det som ni vill ha det! / AC

Hallå!
Mitt förra inlägg hade rekordmånga läsare, 305 unika besökare på en dag .......det hade väl kanske i ett annat sammanhang varit smickrande men jag hade gett nästan vad som helst för att orsaken till många besökare varit en annan. 
Det är fortfarande helt ofattbart det som hände, i mitten på september var det jag som var fundersam hurvida det stod till med Astons hälsa, det fanns ju inte på kartan då att Kliff skulle vara jättesjuk nån månad senare........usch vad fort det kan gå   
Det blev lite jobbigt idag när jag var till veterinären med Lukas och han fick lugnande, tårarna kom när han låg där på bordet, man vet aldrig när man hamnar där igen för ett sista farväl.

Han har hållit på och slickat sig på en baktass lite till och från, jag har kollat men inte sett nåt, tänkte att det kanske var svamp så igår kom jag till skott och skulle klippa rent, jag blev helt chockad när ena klon var helt klyvd på längden ??!!
Eftersom han uppenbarligen haft en spricka i klon ett tag så har det blivit in infektion i pulpan det är väl därför som klon delade sig så markant när pulpan svällde.
Men nu är klon bortdragen och antibiotika insatt, lite oturlig timing eftersom jag är bortrest i helgen, men har nu löst detta genom att kalla in "hemtjänsten" för såromläggning i helgen   

 
I relation till det som hänt med Kliff känns inte detta som ett stort problem, jag känner glädje och tacksamhet över att ha en tass att lägga om   
Ett annat "problem" som känns ganska futtigt just nu är Lukas vikt, men nu är han satt på diet, det var bara att kasta in handduken och köpa ett diet foder.
   
Noga uppmätt i burkar, inte på nån höft här inte, Astons mat i skålen, han funkar klockrent på färskfoder och håller sin vikt.
som tur är så verkar Lukas ha lika lätt för att gå ner i vikt som han har att gå upp så på sträng diet har han gått ner 1,9 kg på mindre än 14 dagar, han började "banta" på en onsdag vilket blir två veckor idag, men jag vägde honom i måndags.
Lukas är ingen stor kille så jag gissar att han ska ligga på runt 47 kg, han var nästan uppe på 52 kg som mest vilket innebär 5 kg för mycket.
Men det är väl så här livet är , små och stora prövningar om vart annat, och man får lära sig nya saker vart efter annat, nu har jag för första gången i mitt liv fått banta en hund, och ett klobrott var oxå en ny erfarenhet.
Eftersom jag aldrig bantat någon hund förut så har jag ingen egen erfarenhet av dietfoder, har bara hört andras versioner om vrålhungriga matstjälande hundar när dom gått på sådan mat, på så vis kan jag rekomendera detta foder, ganska stor mängd mat och han verkar nöjd och mätt.

Det här ska jag göra i helgen:

Program för Svenska Sennenhundklubbens Avelskonferens den 23-24 november 2013

Moderator: Berndt Klingeborn

Lördag den 23 november
08.30-10.00            Registrering och kaffe
10.00-11.00            Uppföljning av avelsindex för HD och ED hos Berner Sennenhund
                                Sofia Malm
11.00-11.15            Paus
11.15-12.00            Hälsoregistrets information om Sennenhundar
                                Jane och Lars Ankarbäck      
12.00-13.00            Lunch
13.00-14.00            Agrias Rasprofil för Berner Sennenhund     
                                Berndt Klingeborn
14.00-14.30            Uppföljning av RAS för Berner Sennenhund
                                Berndt Klingeborn
14.30-15.00            Kaffepaus
15.00-16.00            Tumörprojektet hos Berner Sennenhund och Flatcoated retriever
                               Malin Melin
16.00-16.15            Paus
16.15-17.15           Tumörer hos Berner Sennenhund: diagnostik och behandling 
                               Henrik Von Euler
19.00  Gemensam middag

Söndag den 24 november 
08.30-09.15            Beteende- och personlighetsbeskrivning för hund som avelsverktyg
                               Daniel Svensson
09.15-09.45            MH-kommittén
                               Beth-Lis Raghall
09.45-10.15            Kaffepaus
10.15-10.45            Arbetsprovskommittén
                               Marianne Olofsson
10.45-11.00            En ny gentest för histiocytärt sarkom
                               Berndt Klingeborn
11.00-12.00            Berner-Garde Foundation: 
                               Världens största Hälsoregister för Berner Sennenhundar
                               Lisbeth Plant
12.00-13.00            Lunch
13.00-14.00            Epilepsi hos hund
                                Cecilia Rhodin
14.00-14.45            Utveckling och användning av gentester
                                Tomas Bergström
14.45-15.30            Kaffepaus samt avslutning av konferensen

 
Skönt att få åka iväg, bo på hotell och träffa lite trevligt folk!
Lämnar med varm hand över tassvården till hussen och min mor, teamwork fixar detta galant!
ha det bäst / AC

Hallå!
Det som inte fick hända har hänt igen ..........en älskad hund får alldeles för tidigt vandra över regnbågsbron, månaden före sin 4 -årsdag ......... det är som att leva i en mardröm där mönstret upprepar sig ........ i samma familj ............. vem kunde någonsin ha drömt om att Kliff inte skulle få bli den första hunden i familjen att fira sin fyraårsdag?

 
Kliff & Tuffa, ingen av dom finns längre, vart f-n finns rättvisan????

Även om inte Kliff var min hund så har han ju funnits nära och har en speciell plats i mitt hjärta   
 
Kliff & Lukas, dom var verkligen som ler och långhalm, så lika varandra i sättet.   

   
                         
bästa vännerna   

         
Så många fina minnen   

Jag som många andra som står maktlösa på sidan om och följer ett förlopp har väldigt lätt för att dra egna slutsatser och blir arg och frustrerad över att veterinärerna inte verkar ha en susning om vad dom håller på med ……….
Med facit i hand så vet dom fortfarande inte vad som var fel med Kliff, men det finns ingen anledning att betvivla att dom gjorde det dom kunde och att förloppet inte hade fått en lyckligare utgång om dom agerat annorlunda.
Jag var med där på lördag …….. Kliff var inte det, han hade redan sagt farväl, han bara låg där, 37 kg, en skugga av sitt forna jag, hur kan en hund som har fått tillbaka gnistan ena dagen bara stänga igen verksamheten morgonen efter?
Kliff har fått olika behandlingar, han är röntgad flera gånger, ultraljudad provtagen för bl.a borrelia och bakterieodlad, hans prover har aldrig genom dessa veckor någonsin påvisat bakterier eller oroväckande värden, inte ens när han hade en kraftig urinvägsinfektion och inflammerade njurar fanns det tillstymmelse till bakterier.
Vid varje veterinärbesök har hans matte ifrågasatt om det inte sitter en tumör någonstans.

När han efter första veckan inte svarade på den höga cortisondosen och dom upptäckte hans njurproblem och att prostatan var i uselt skick var vi nog många som gick i taket,
hur f-n kunde dom missa detta, hans matte hade ju redan veckan före ifrågasatt om han inte behövde antibiotika ??
Nu blev ett bredspectra antibiotika insatt, han svarade ganska omgående på detta trots att veterinären någon dag senare ringde och berättade att det inte fanns några bakterier.
Han fick fortsätta äta sin antibiotika eftersom han trots allt blev piggare.
På morgonen den tredje veckan inför återbesöket så var han helt plötsligt halt och kunde knappt gå.
Sänkan var nere på normalt men förklaringen till hältan kunde vara korsbanden ?
Då var det dags att hetsa upp sig igen, dom kan väl för f-n inte hitta på nya diagnoser varje vecka???
Hem med ordination vila ………
Hältan var bara tillfällig och han fick tillbaka glimten i ögonen och en försiktig suck av lättnad kunde pustas ut av hans familj.

Den 7 november gjorde hans matte ett inlägg på FB “ nu törs vi tro på framtiden igen”

                                 Den 9 november är hans sista dag i livet ……..

Den morgonen ringer hans matte till mej och vill rådfråga, Kliff har kräkts och han är ovillig att resa sig upp, frågan är om det går att avvakta över helgen, det har ju varit upp och ner även tidigare.
Rädslan över att det var ett bakslag på njurarna gjorde att det kändes som ett rätt beslut att åka in.
Jag erbjuder mig att skjutsa och det var inte en pigg hund med matte jag hämtade upp. Det var med stor möda han gick in på kliniken. Han hade gått ner ytterligare ett kilo, trots att han i princip ätit dubbla portioner ( han har ätit bra under hela sjukdomsförloppet )
Framför oss har vi en spillra av en hund, 11 kg i viktförlust på kort tid bådar icke gott.
Nya prover tas, sänkan är något över det normala, övriga prover helt ok, det som är något förhöjt kan man relatera till att han äter cortison. Kliff har 40,3 i feber och hög hjärtrytm,
han ligger med frossbrytningar på golvet, vi lägger en tröja över honom för att han inte ska frysa.
Det finns ingen förklaring till varför han har feber, dom gamla röntgenplåtarna granskas igen, nya tas, det finns inget att se på dom.
Det var en stor trygghet att det var en veterinär som varit med hela tiden som tog emot oss, han var väl medveten om sjukdomsbilden och berättade att dom hade resonerat internt om vad som kan ha drabbat Kliff utan att komma fram till någon rimlig förklaring.
Under tiden vi sitter där så försämras tillståndet, han är i det närmaste medvetslös, det var absolut ingen stressad orolig hund som låg där på golvet.
Veterinären sa som det var att dom vet inte vad som är fel, men sammanlagt med det som hänt och den snabba viktförlusten pekar ju mot en tumör.
Det som drabbade t.ex njurarna var antagligen en bieffekt av något annat, som lekman är det svårt att hänga med i alla medicinska termer men han förklarade ändå på ett sätt som gjorde att det blev logiskt.
Någonting i hans kropp äter all energi och lite till, kroppen går till motattack och immunförsvaret går på högvarv och antikroppar mot “inkräktaren” bildas i blodet , dessa kan i sin tur ställa till problem i njurarnas fina kärl som blir inflammerade.
Vad gör man då?

Det fanns väl i princip tre alternativ, höja cortisonet & sätta in en till kur antibiotika ………svårt på hund som i princip inte är kontaktbar, hög dos cortison då kissar dom en gång i timmen…….mycket! ……..vilket förutsätter att hunden kan stå upp ….

Det andra alternativet var att sätta sig i bilen med en remiss till ett djursjukhus i annan stad som har en magnetkamera …….. Där kan man kanske skönja ett hopp ……. Men nej, han är för sjuk för att transporteras i närmare 40 mil ……. och till vilket pris ? Blir man gladare om man vet av vilken anledning dom dör ifrån oss ? Nej, inte gladare, bara så mycket fattigare. Någonstans måste gränsen dras för hur mycket pengar man kan plöja ner även om man har försäkring.
Man kommer ju osökt att tänka på det förslag som var skickat till rasklubben och som jag inte riktigt minns hur det var formulerat men det var nåt om krav på obduktion, det ter sig än mer orimligt när man sitter där i skarpt läge och redan har betalat x antal tusenlappar och fortfarande får gå hem med ett tomt koppel i handen .......att då lägga närmare 5000 till för att eventuellt få ett svar känns inte relevant.
Kliff har tidigare lämnat blod till tumörprojektet, man blir lite stressad där och då, hur var det nu med det där projektet, vad skulle man göra???
Jag har i efterhand läst på och det står ingenstans som jag kan hitta att ytterligare blod ska lämnas från hund som redan har sitt blod i blodbanken.
Och någon tumör att ta biopsi ifrån fanns inte heller där och då.

Det tredje alternativet fanns väl med redan när vi klev över tröskeln,
att låta det vara nog, och låta honom somna.
En teori som veterinären hade var att det satt en tumör där dom inte kan se den, troligen i hjärnan, detta skulle kunna förklara febern, att något påverkade det som styr temperaturregleringen i hjärnan.
Mitt i allt detta fasansfulla jobbiga så lärde jag mig mycket, veterinärer är också människor, dom gör det dom kan utifrån dom förutsättningar och symtom deras patienter har.
Kliff är verkligen kollad från nos till svans flera gånger med den utrustning som finns till hands på denna klinik, han passade inte in i mallen för en speciell diagnos, han svarade inte på cortisonet som han borde ha gjort, han blev bättre på antibiotika fast han inte hade bakterier ……..
Så med facit i hand så finns det inga som helst tvivel om att det fanns inget att göra, hur surt det än kan kännas att inte ha det svart på vitt vad som var fel. Varje gång det smyger sig in en fundering om att det borde ha gått att göra något så får man plocka fram bilden av den hund på 37 kg som låg där på golvet i feber, frossbrytningar och med ögon som nästan vänt sig i huvudet när hans matte lyfte på ögonlocken.
Jag är glad att jag fick vara med, även om jag naturligtvis inte glädjer mig över utgången, men för Kliff var den stunden det finaste hans familj kunde göra för honom. ……
Det spelar inte längre någon roll vad han dog av, han blir inte mer levande för det.
För familjens skull så hoppas jag att mina rader om vad som hände kan ge ett lugn och dom som vill ifrågasätta vad som möjligtvis inte gjordes en hint om att det är försent för det nu.
/ AC
       
 sov gott, du är innerligt saknad   

Hallå & godmorgon!
Kliva upp klockan sju en söndagmorgon är väl helt onödigt?? jag ska iofs jobba men arbetsdagen börjar 11.45 så nån timme till hade väl inte skadat?
Men är man vaken så är man och det är ju svårt att tvångsligga kvar på kudden när man är klarvaken så till hundarnas stora lycka blev det tidig frukost även på helgen!
Dom är helt lyriska över den nya maten, jag får ta tillbaka med råge det jag skrev i förra inlägget att Lukas nog inte har gått upp i vikt   han drog iväg 2,1 kg på en månad, INTE BRA!
Den lilla köttbullen hade väl nåt extra kilo redan innan och har jag aldrig haft nån fet hund förut så tänker jag inte ha det nu heller!
Jag hade ju min lilla misstanke att det blev lite för kraftigt för Lukas så jag beställde en annan sort som skulle passa hundar som har lätt att gå upp i vikt och med vägning av maten så gick han ner ett kilo på 14 dagar, jag drygade ut med rivna morötter för att han skulle känna sig mätt, nu var väl inte det den bästa idén enligt Ingela på veterinärmottagningen då morötter innehåller mycket socker och kolhydrater, men han gick ju ner i vikt iallafall!
Så nu skippar vi morötterna, fortsätter att väga maten, har ökat lite i mångd, han behöver inte hetsbanta, till slut hittar jag väl rätt vart han ska ligga i daglig giva.
Det är svårt med två hundar som är så olika!
Ökat motionen har vi oxå gjort, jag brukar ju alltid gå en ordentlig långsväng per dag men denna sommar har vi kommit av oss, det har varit varmt, men nu så har vi kommit in i gamla vanor igen!
 
Vi har en bra runda i vår skog som är en mil lång, den går vi några gånger per vecka ........sen kan man söka sig till andra skogar ........och gå fel .................INTE BRA!
 
Hur svårt kan det vara på stigar som är uppmärkta? följ dom röda "pluttarna" !
            
En fin dag fick vi, om än onödigt lång när vi skulle gå "Svarttjärnsrundan" runt södra berget, parkerade bilen vid SOK stugan i Sidsjö, 15 kilometer skulle det vara, började inse att vi var en bit bort när man kunde skåda Klampenborg mellan tallarna, sen att vi gick fel bakom masterna på södra och helt plötsligt följde orange led var ju sjukt OBRA i sig ............... vi gick och vi gick och vi gick ................ helt plötsligt dök det upp en man med hund i cykel mitt i skogen, VILKEN LYCKA!
" HEJ!!!, hörru vi har varit ute och gått i över fem timmar och har kommit lite på sne´, kan du säga var vi e´ ?? "   jodå, fortsätt framåt så kommer du till SOK stugan så småningom, just nu är du uppe på Fågelberget!
Bara att vandra vidare med andra ord, det var ju några timmar sen vi vandrade över Fågelberget på väg åt andra hållet och upp på detta berg skulle vi inte igen om vi gått rätt!
En timme senare och helt slut var vi vid bilen igen, mörkret hade lagt sig, sista biten fick jag använda ficklampan på mobilen för att se vart jag satte fötterna.
 
Pojkarna såg lite förvånade ut när matte utbrister " nu vill jag bara grina" när vi trampade på över stock och sten, det hade ju underlättat en aning med plana stigar men ICKE! stenigt, lerigt och rötter  kors och tvärs gjorde att " Kottens" uttryck kom väl till pass, inga ord som jag annars slänger mig med men denna dag passade dom fint till min sinnesstämning!
Rent spontant hemma i soffhörnet så tänkte jag "ALDRIG MER" säger någon FÅGELBERGET så spyr jag! .............men nu några dagar senare är jag lite nyfiken på vart det gick fel, så vi måste nog kolla det!
Fast man behöver ju inte gå hela rundan, går vi tillbaka i "fel spår" så kommer vi upp på berget och kan ta rätt led ner ........hoppas jag!

Vi har träffat Lego några gånger för promenad!
            
       
Vi var till Deltat, vi kom inte över gallerbron denna gång heller för nu var det Lego som inte ville, mina hundar fick jag med mig ut på bron men han vägrade   så det får väl bli tredje gången gillt då!
Kul att ha sällskap ibland men jag går lika gärna själv, med en bra ljudbok i ena örat så kan jag gå hur långt som helst! ( eller nästan iallafall )
 
farmors små gryn har fyllt sex månader!
och Santoz har vi hälsat på igen, denna gång följde Diva med.
       
När han fick kläm på vad den där levande hårbollen var för nåt så var hon ju riktigt trevlig!






Och den där busbullen är ju oxå okej .......fast lite läskig!
       
Han kommer nog att bli större än sin far, och det är ju ingen nackdel ! Tänk att liten farbror som är tre äpplen hög kunde göra så fina barn!
Så orättvist att inte alla finns i livet, dom var ju faktiskt sju från början men två var ju döda vid födseln.
En del av mig tänker "aldrig mer" nån hund i avel .........och en annan del tänker att det här vill vi göra om för att se att det kan gå bättre,  för han gör fina trevliga barn den lilla farbrorn!
   

Fotouppdrag har jag haft oxå!

Det var matte Rosa som ville ha fina Chippen 9 år förevigad, och det blir ju finare bilder om man inte tar dom EFTER en promenad, tungan brukar vara så lång då!

   
Förhoppningsvis så kan jag lära mig att redigera så att jag får färgerna som jag vill ha det .......... har iallafall kommit en bit på väg vad det gäller att fota helt manuellt.

  
Det är ju bara så enkelt att om kameran är rätt inställd från början så behöver man knappt pilla nåt alls med bilderna ........tänk att det skulle ta sån tid att ta in!

 
 
Har lekt lite i photoshop, det är väl så man lär sig   


    
Nåja, jag har väl kanske nån stund över denna månad att klura på både det ena och det andra!
Det ser ganska bra ut, har sökt vikare för passet på tisdag, man kan ju inte jobba ihjäl sig!   

             
favorit i repris! härligt Angelica att du är på rätt spår igen   

Nu har hundmagarna vilat så nu ska vi gå en runda innan jag åker och jobbar, ha en skön söndag!! / AC

Hallå!
en blogg i månaden är numera mitt blygsamma motto ............. det är ju fortfarande min dagbok om än till allmän beskådan i cyberrymden .......... så för framtida tillbakablickar så knåpar jag väl ner några rader.
Den dagen jag fäller ner ögonlocken för gott lär jag inte ha samlat värst många bonuspoäng i kategorin " hushållsnära tjänster"
Jag har fått den "fula ovanan" att stuva in hundarna i bilen och bara åka iväg .......strosa runt i nya skogar och bara vara .................. så när det ska prickas av på listan hurvida jag varit en bra matte eller inte så hoppas jag på några extra poäng i den kategorin iallafall.
Nåja, var det inte någon klok som dryftat att bättre lite skit i hörnen än ett rent h-vete?

         
Hösten tycker jag faktiskt är en härlig årstid, hög klar luft och sprakande färger, att det regnar ibland ignorerar jag ..............likaså att det ibland är minusgrader på morgnarna .......... så himla trivsamt att man inte behöver kliva upp i ottan någonsin för att rasta hundar, den enda gång jag kliver upp tidigt och till ett larm som ringer är när jag vaknar på jobbet ......och då ska jag ju inte rasta några hundar .......... det har hunnit blivit betydligt trivsammare temperaturer när jag puttrar hemåt vid 10-tiden .........det är vardagslyx i min sinnevärld!
och för eventuella nytillkomna "tittare" som finner det besynnerligt att jag sover på jobbet så jobbar jag inom omsorgen med sovande jour   

   
broar är bra ........om dom är i trä .........och inte gungar ........... vi kom aldrig över denna gallerbro för den truliga lilla farbrorn slog till nödbromsen på köttbullekroppen ...........och då blir det som att rubba en betongsugga ..............  
men vi ska försöka igen nån vacker dag ........för jag vill veta vad som finns på andra sidan!
       
Finaste truligaste lilla farbrorn   

En solig dag åkte vi på utflykt med Diva & hennes matte, det var raka spåret hem från jobbet och in med hundarna i bilen.
                         
Visst är det väl ändå förunderligt att man som femtiotreåring hittar ett kanonställe som man aldrig varit på i sin egen närmiljö???? ÅSTÖN!
Det är inte konstigt att man aldrig hinner med att putsa fönster & sånt där annat som ger vuxenpoäng ...... vi har ju fullt sjå att upptäcka omgivningarna!
  
Å´jobbat har vi gjort några timmar på hundens dag i Birsta, vi visade upp draget för en obefintlig publik på Djur & Natur ........vi skulle nog ha hjälpt till att dra påsar vid Ikea istället   

Kosan har styrts till Timrå oxå för att hälsa på barnbarnet Santoz, skönt att han är pigg och frisk!

             
Om man blundar med ögat närmast valpen så finns han inte   hygglig farsa!


Och några bilder på tiken Sunshine har jag fått,
hon kallas för " Sunny" och verkar ha ärvt sin fars godmodiga sinne, så roligt att höra! 

Så nu väntar jag spänt på bilder från Haparanda   "farmor" skulle bli SÅÅÅ glad!

   

"farmors" lilla solsken   

Preliminärt obduktionssvar på finaste "Movitz" visade på förändringar i hjärnvävnaden och en blödning, HUA, hur kan det bli så??

            
Är fortfarande inte nöjd med färgerna på bilderna, tycker det ligger en hinna av lera över dom, men när jag har blivit riktigt stor kanske jag har knäckt koden för det oxå.

Och medans jag skriver denna blogg kommer det ett tråkigt besked på FB
Finaste " Rocky " Bernerdalens Rockn´roll King har hastigt lämnat sin familj i måndagskväll .....
dagen före var han på sennenträff och tränade rallylydnad med sin matte .........
pigg och glad ......
    
vi skickar kramar i massor, Rocky blev 9,5 år
Ja så är det med våra älskade bernerbjörnar, ena dagen finns dom här med oss och nästa dag har vi bara minnena kvar ........... men ......
minnen som rört vid vårt hjärta går aldrig förlorade
........även om det gör fruktansvärt ont.

Så varför prioritera ett skinade hus? jag väljer att njuta av livet, mellan varven städar även jag, men det står inte högst upp på " to do" listan.

Jag har ju faktiskt svävat i lite ovisshet vad det gäller Aston ......han har inte riktigt varit sig själv, men det har inte funnits något konkret att ta på, bara små små grejor ........och ett kraxande som aldrig tog slut ......  hmmm .........när jag fick för mej att klämma på halsen och sen jämföra med Lukas hals så tyckte jag att det var väldigt knöligt på Aston ........ INTE BRA!
Efter några dagar så orkade jag inte älta nåt mer huruvida han var döende eller inte, och jag är verkligen inte en orolig person som drar till veterinären vid minsta lilla blämma ........men nu ville jag veta, bästa veterinären & sköterskan runt hörnet, Mats & Ingela på Sundsvalls veterinärklinik tog emot och klämde och kände, Mats tyckte inte att han var svullen i lymfkörtlarna och jag litar ju mer på honom än på mig själv   Lite röd i halsen var han dock.
Nu ska jag inte dra alla veterinärer över en kam men min allmänna uppfattning är att så fort man sticker näsan innanför klinikdörren så ska det tas prover och undersökas in till f-bannelse oavsett om det är relevant eller inte........
Så är det INTE hos veterinären på min gata ........jag fick frågan om jag ville ta prover och när vi ändå var där så kändes det lika bra, annars har ju frågan hängt kvar i luften hur det står till på insidan.
Alla prover var bra, så det var förhoppningsvis bara en halsinfektion, Som Mats påpekade, berner och deras sjukdomar ........ja, det kan snabbt förändras men just nu är han pigg igen men vem vet hur det ser ut nästa vecka?
Han hade även gått ner lite i vikt, och på en hund som inte har en gnutta extra fett på sig märks det ganska tydligt, men nu provar vi på färskfoder igen så i två veckor har han fått både kulor och färskfoder, så nu känns han som vanligt igen, vi ska slinka in nån dag för en vägning.
Dom har ätit färskfoder FODAX i en månad nu så det kan bli intressant att väga Lukas oxå och se om ransonen ligger rätt, tror inte att han gått upp iallfall ..........Hoppas verkligen inte det så att han kan äta den mängd han får nu,
Hussen har döpt om honom till Dubbel-portionen ..........han tyckte det var passande när mamma heter Dubble-Nougat ..........och för att han alltid väntar ut Aston för att han förhoppningsvis ska få åt sig av hans ranson oxå ............men det kan han glömma nu när det är färskfoder i skålen.
Och med färskfoder följer baksidan som är dålig tandhygien, iallafall för Aston, så nu bråkar vi om tandborstning, det blir väl lite varje gång, bättre än inget.

Ha en härlig höst och lycka till alla som ska ställa på Nordichallen i helgen! / AC

Hallå!
"long time no see" ..........lusten att blogga lämnade jag tydligen på Gotland, vi får väl se när det blir läge att åka och hämta upp den.
 

Usch, det är så miserabelt, en till av Lukas valpar har vandrat över regnbågsbron, alldeles för tidigt, Finaste Movitz ( Doremis Shiro Luis )
           
Efter en lång tids sjukdom där matte och husse svävat mellan hopp och förtvivlan fick han somna för att slippa plågas mer.
Han var pigg och behandlades för misstänkt hjärnhinneinflammation när han insjuknade igen trots att han stod på medicinering, en obduktion ska förhoppningsvis ge svar på vad som var fel, älskade lilla vän   
Det ska inte vara så när man köper en valp, och definitivt så ska det inte vara så med mina älskade pälsbarnbarn, "farmors" hjärta blöder.
Jag är ändå glad att jag fick träffa honom när vi var på väg till Gotland. Sov så gott Movitz du finns i våra hjärtan.
Doremis Saxon Luis blev bara 10 veckor opererad 2 ggr för tarminvagination.

Jag kan inte med ord beskriva vad ledsen jag är för er som inte har era valpar kvar, det blev verkligen inte bara pur lycka att vara "pälsfarmor" som det känns nu är det bara sorg.

Vi försöker att "Carpe Diem" på våra lediga dagar, utflykter och göra roliga saker står på agendan, svampplockning har det blivit en hel del.
                          
Ofta går man ju över bron efter vatten, vi har det ju ganska fint på hemmaplan oxå faktiskt.
   

Selångerdalen
 

Vi håller tummarna för en fin höst, det har ju börjat bra med fina dagar och varma kvällar
   
Som sagt, det finns en värld utanför Gotland oxå som duger fint till vardags!

 Jag har inte så mycket mer att skriva, tycker att det mesta är skit faktiskt .....återkommer när jag är lättare i sinnet.
...................fast det finns ju stunder av lycka oxå ..................jag ska inte gräva ner mig helt ......det går inte med bästa busbullen innan för väggarna .......och på omslaget till nästa sennenblad   
 
ha det bra och ta vara på er / AC

Hallå!
Jag hinner inte med mig .......hade väl tänkt blogga lite mer när vi är på semester men det är ju som ett heltidsjobb att vara på resande fot, full rulle hela dagarna så både folk och fä är helt utmattade på kvällskvisten   
Det är trådlöst internet i stugan men lite segt är det allt så det har varit ett helt företag att ladda upp bilder på FB, dagens uppladdning till bloggen har tagit över en timme så bråttom får man inte ha.
Idag är det fredag och inget planerat på agendan förutom att hunden som ska ringspringa imorgon skall badas ..................handen på hjärtat så kan jag faktiskt hoppa den biten, ringspringet alltså, men nu är han ju anmäld för dyra pengar så då kör vi väl då!
Ikväll ska vi sätta upp tälten på utställningsplatsen, vi ska in som nr 58 i ringen imorgon så upp med tuppen behöver vi inte, skönt!
Utställningen är bara några kilometer härifrån så det lutar åt att vi tar en promenad dit, det blir lagom uppvärmning!
         
Stugan är helt perfekt, lagomt stor, möjligtvis lite tråkigt läge, men man kan inte få allt, det ultimata vore ju att vakna och kliva ut på farstukvisten och se havet .............. men det är inte så långt att gå för att få den upplevelsen.
Högklint heter området, vilket betyder höga klippor och lite strand, men både vid Kneippbyn och lite längre bort kan man komma ner till havet, så det funkar fint!
              

Första kvällen tog vi en promenad förbi Kneippbyn.

 
Rakt ner från där vi bor går en trappa ner till havet, sista biten är en stege så där kommer vi inte ner med hundarna.

Jag var ju lite halvt hysterisk innan vi åkte för det nya objektivet som jag köpte i våras krånglar på autofokusen ( 55-300) det andra teleobjektivet ( 55-200 ) har ju inte heller funkat som det ska mellan varven så då kom ju osökt tanken att det är kameran som krånglar?
När jag blir stressad kan jag inte tänka klart så jag har inte fått nån ordning på vilket fel som är trasigt, men efter att ha provat objektivet på andra kameror och det beter ser likadant så bestämde jag mig för att det var objektivet, inte kameran som krånglar, men för säkerhets skull så fick den gamla kameran följa med ( den som Lukas hade som tuggleksak som valp ) det går ju att fota hjälpligt med den om det krisar.

Och tänk om jag vetat där och då när jag oroade mig vad jag vet nu  .............. att inget av dessa objektiv skulle ens lämna kameraväskan   

Första kvällen fick jag ett infall att det gamla hederliga 18-55 skulle få följa med på promenad ...... och på den vägen är det, teleobjektiv och suddiga bakgrunder gillar jag, men handen på hjärtat så passar det bättre i Norrland där vi har skog , skog, och lite mer skog som bakgrund för det mesta ............... här vill man ju ha med allt, för bakgrunden är för det mesta oändlig, behöver jag säga att jag trivs som fisken ..........  
 

Dag två åkte vi söderut .......så långt man kan komma, Hoburgen med omnejd, förra gången vi var här så var det i det närmaste storm, bättre lycka denna gång!
                 

På hemvägen åkte vi förbi där vi bodde förra gången och var även förbi Folhammar, ett fint område vid havet.
       

Dag 3 var det lite mulet men ändå skönt väder, runt 20 grader

            
Megaturisterna skulle se den största rauken ...........

 
hussen läste fel på info skylten så glada ihågen passerade vi den största för att gå genom skogen för att se nåt som inte fanns .......LÅÅÅNG promenad blev det innan tvivlet infann sig och vi vände   
Kvällen avslutades med en härlig solnedgång som plåster på såren.

Den fjärde dagen åkte vi till Fårö, helt rätt tid på året, i värsta semesterruschen kan man få köa i timmar i väntan på färjan.

 

Nordersand var en fantastisk sandstrand, som att gå på sammet, om man förtränger sanden som kryper in överallt så blir det himla trevligt ............. han som är lite eljest vill ju gärna börja buffa och dona för att leta godis och det tillför ju inget vad det gäller att hålla sanden från filt och kläder.
             
Turligt nog så åkte badkläderna med i sista sekunden, för här var det ju helt omöjligt att hålla sig från ett bad ........hundarna följer matte även när det blir lite för djupt i deras smak .......ett väldans plaskande blev det så för att rädda kameran fick jag gå in med den till land.
               
långgrunt och alldels klart vatten, härligt!

Lite raukar på hemvägen........

           
Och får överallt   

igår var det dag 5 och då var vi "hemma" på förmiddagen och sen en liten tur i närområdet,  en promenad vid muren och ytterligare en solnedgång .........bäst att lagra in fina minnen i hjärnbarken så man kan minnas tillbaka under vintern!

             
Den sista bilden har jag skickat in till en tävling på FB, man kan vinna en natt på varghotellet i Järvsö.
Rent allmänt gillar jag inte sådana tävlingar där man måste tigga röster av sina vänner, flest vänner vinner ......inte bästa bild.
Och med det menar jag inte att min bild är bäst, men den är iallafall bra   
Lukas har varit ovanligt samarbetsvillig .......på sitt sätt, genom att helt sonika sätta eller lägga sig på helt rätt ställen och faktiskt ligga kvar .......inget arrangerat här inte, allt på hans villkor!

Ja, så idag gör vi ingenting, tror alla tycker det är skönt, hundarna är ju inte vana att vara vakna hela dagarna utan brukar ju ha sina sovstunder hemma, så när vi är i stugan sover dom som klubbade oxar!
ha det bra, det ska vi ha dom resterande 3 dagarna på denna vackra ö / AC

Hallå!
Nu sjunger sommaren på sista versen när Byskehelgen är avklarad   Fint väder har vi haft i dagarna fyra, här hemma har det visst regnat ma´ ett ma´ ett ........och så fortsätter det ......... det har kräkregnat hela dagen ........ men inget litet skyfall kan förta känslan av att snart rullar vi igen ......... mot nya semestermål!
         
Man hinner inte så mycket när man kommer om torsdagen ......... men det fick räcka i år, hoppas på fler dagar nästa år, får väl börja fylla spargrisen   
             
För att tjata på lite om foto igen då ...........................tycker att alla bilder ser ut att ha en hinna av tunn lera ..................... blir galen när jag inte får till det som jag vill i photoshop ...........och som om det inte vore nog så driver den nya datorn mig till vansinne, hur jag än gör och skapar nya mappar och har mig så hittar jag inte igen dom bilder som jag vill publicera ..........GRRRRRR
Snacka om att damma av det gamla talesättet att har man inte bekymmer så skapar man sig ............... JAJAMÅN!
Jag hade ju bestämt mig för att låta Lukas slippa ringspringa i helgen .................... men när vi satt och åt på fredagkväll så erbjöd sig herr Anderholm helt otippat att vara handler  
Lukas älskar ju Johan så varför inte??
Nu tillför ju inte tvåmetersJohan något ur aspekten att försöka att få hunden att se större ut   men spela roll då???
Och faktiskt, så sprang den lilla köttbullen ( Lukas ) riktigt bra och svansen gick hela tiden när dom stod framför domaren så tråkigt hade han inte .........jag fick ju smyga i periferin så att han inte skulle se mig 
 
Gömmer mig bakom ett tält, men man vill ju se oxå!

 
Och jag tror nästan Lukas fick bättre kritik än Aston för han föll inte domaren på läppen!
Lukas kritik:
3 år
bra kroppslängd & volym
kunde vara mer vinklad spec. bak
tillräckligt förbröst
en aning mjuk överlinje
vackert huvud som kunde vara lite mer maskulint
bra bett
tillräckligt pigment i munnen
rör sig bra fram
för trångt bak
mycket päls för sommartiden
VG
domarens muntliga kommentar var att han funderade vad han hade för päls på vintern när han ser ut så här nu   
   
Jo det kan jag tala om att det är som ett träningspass att kamma igenom hårsvallet, jag hade nog tagit i lite för mycket nu när han fällt ur all underull för det var lite småsår runt halsen ..........det är inte lätt att vara hårfager!
 
Avelsgrupp kennel Doremis ...................... Doremis Dubble-Nougat med sina avkommor .................jag ville ju ha en hund efter henne .......................snacka om att få det man ber om, han är sannerligen lik mor sin   synd att han inte rör sig likadant   
 
Men jag har världens bästa lilla farbror ........det är LYCKA det!

     
här kommer Lukas tillbaka efter sin runda i ringen .......... MAAAAAMMMA .....vart har du varit ????? sötnöten!
   
Aston fick sitt första "blåa" band i Byske
kritiken:
5 år
bra kroppslängd
behöver mer volym i kroppen
måste vara bättre vinklad, spec. bak
en aning kort hals
behöver mer förbröst
bra huvudlängd
kunde ha mer stop & skalle
trångt bett
rör sig trångt fram & bak
vacker färg
utmärkt temperament
VG
Domare Jari Laakso Finland

Ja, så just nu känns det ju som att Lukas hade varit ett bättre kort på Gotland   

Nåja, det är ju inte därför vi far, det är en veckas avkoppling i fin miljö som är huvudsyftet, men efter denna höst tror jag vi hoppar av rollen som utfyllnad i ringarna, känner mig nöjd på den biten just nu faktiskt!
Känns onödigt att betala för det man kan räkna ut på förhand.
Har man en minsta gnutta självinsikt så vet man vad man har i kopplet och istället för att yra på om massa muntliga kommentarer om vilken fantastisk hund man har egentligen, fast det inte står i kritiken ......... så tuggar man i sig verkligheten ........har man en "bra " hund så har man det på papper oxå, så enkelt är det!
Som en onödig kommentar så klämmer jag väl in för den som inte snappat upp det, jag älskar mina pojkar, dom tillför mycket i mitt liv, det tillför inget att betala 350-500 kr för att någon skall tala om det jag redan vet, det kan jag göra själv ......... GRATIS!   

Jag åker lika gärna på utställning med kameran runt halsen, blir billigare och glädjer fler   
Vi har haft en härlig helg i Byske ......... som vanligt! trevlig kamratmiddag på kvällen ..........
OCH NEJ, Kotten var inte full som en kastrull .......................  hon är SÅ DÄR! fråga oss som motionerar skrattmusklerna stup i kvarten i nyktert tillstånd   
 
Och idag fyller hon år, STORT GRATTIS!!!!!! Ja må hon leva       

ha det bra/ AC